Solveig och Sonja på Sommarstugan (del 2)
Den här sommaren fick Solveig ha gungan för sig själv. | ![]() |
. | |
Och visst ville hon gunga, men hon behövde hjälp för att få upp farten. Här är det Airis tur att stå till tjänst. | ![]() |
. | |
Sonja nöjer sig med att leka i sandhögen. Sand till bygget och sand till sandhögen hämtade vi i hinkar från Syndalen, just där Koverhar smältverk numera ligger. Då fanns där ännu rester kvar av den brygga ryssarna byggt på platsen under kriget. |
![]() |
. | |
Det var trivsamt inomhus när det regnade. Stugan var på hela tolv kvm (inre mått) och gav utrymme för sovrum, vardagsrum, matsal, kök, bastu och tvättrum. Tre sängar fanns där. Sonja och Solveig fick ligga skavfötters. Här håller familjens kvinnor till på gränsen mellan köket och vardagsrummet. Det var meningen att den egentliga sommarstugan skulle byggas något högre upp och att detta skulle bli kombinerad bastu och gäststuga. De planerna förverkligades inte: vi flyttade till Sverige och kunde inte utnyttja sommarstugan i någon större grad. |
![]() |
. | |
Vad spännande att ha ett alldeles eget tält att bo i (på dagarna förstås). Här har Solveig stilenligt prytt sig med indianfjädrar. Efter skogsbranden under kriget trivdes björkarna alldeles utmärkt. Faktiskt hade vi på hela vår hektarstora tomt nästan bara björkar. En enda gran växte där i bortersta vrån och så enrisbuskar förstås. Nu har tallarna kommit igen och björkarna håller på att försvinna. |
![]() |
. | |
Här är vi på utfärd i den härligt folktomma skärgården. "Piki" (= finska för "sotsvart") har vi med oss. Det var en fin hund som Airi fick som valp av sin pappa som bosatt sig i Lappland. | ![]() |
Gå till På Sommarstugan
Gå till berättelsens första sida