|
Från den här och följande sommar har jag flera bra bilder på Solveig. Tycker jag själv åtminstone. Här utvecklar Solveig sina konstnärliga anlag. Det gick bra så länge Sonja höll sig borta och trivdes i lekhagen. När Sonja inte längre accepterade lekhagens begränsade rörelsefrihet, flyttade Solveig resolut in i den för att få måla i fred. |
 |
| . | |
|
På den tiden var det gott om fisk och bäst nappade det i duggregnigt väder. Solveig var bra på att dra upp abborre och det var härligt att sitta på berget i kvällssolen och mumsa abborre: smörstekt, grillad eller rökt. (I väntan på kvällssolen fick abborren leva vidare i fisksumpen.) En gång hade vi Airis bröder med fruar på besök. Dimman låg varm och tät och gav väl 20 m sikt. Jag tog bröderna med mig till den lilla, då obebodda, ön mittemot för trivsamt fiskafänge. Därav blev dock inget. Vi hann knappt börja innan vi hörde rop och skrik där "hemifrån". Det lät farligt så vi skyndade oss tillbaka där fruarna stolt kunde visa upp sin fångst: en gädda på gott och väl två kilo. |
 |
| . | |
| Piki stortrivdes i vårt sällskap och ingenting lockade honom på avvägar. Våt var han för det mesta, för han gillade att springa omkring i strandkanten. Därför hade han en mängd sand och skräp med sig in och vändor in i stugan gjorde han ideligen. Därför fick han portförbud av Airi. Det räckte med två tillsägelser. Sedan låg han där med bara tassarna och nosen över tröskeln och tittade längtansfullt på oss där inne. Solveig tyckte att vi var orättvisa mot Piki och som Airi inte gav med sig, gjorde hon hunden sällskap på tröskeln. Och Piki sköt fram sin position med en halv hundlängd. |  |
| . | |
| Vi hade kläder för alla väder så regn hindrade oss inte från att gå på upptäcktsfärd. Men den här gången tyckte Sonja att vi gick för långt. Hon vägrade att gå ett steg till. Platsen för sin demonstration valde hon med omsorg. Redan då hade hon en fin känsla för färg och form. |  |
| . | |
|
Vid lågvatten gick det bra att vada över till Kalvön. Därifrån hämtade vi alla dagar vår härligt spenvarma mjölk. Där hjälpte vi till med höbärgningen och där hade Solveig och Sonja sin lekkamrat Linnea som på bilden har Piki i famnen. Givaren till loggen kärvade en gång. "Jamen ta hit båten" sade Linneas pappa, och det gjorde jag. En lina fäste vi från båten till en handvinsch på stranden. "Hugg i då flickor" sade Linneas pappa. Solveig och Linnea tog tag i var sin hävarm, skrattade och sprang runt. Båten kom upp på land med en hisklig fart. Det var ändå en mahognybåt med fasta bensintankar och 80 hkr motor som vi hade kommit hit med från Saltsjöbaden. Så den vägde en hel del. |
 |
Gå till Jul hos morbror i Kuusankoski
Gå till berättelsens första sida