Två år på Degerö i Helsingfors


Det var i februari 1963 som vi flyttade in i vår villa på Degerö. Sensommaren -62 köpte jag det halvfärdiga huset och ägnade själv många arbetstimmar åt att få det färdigställt. Airi ville hjälpa till och hade förstås döttrarna med sig. Solveig var stor nog att klara sig själv, men Sonja började genast äta sågspån. Därmed ändade Airis karriär som byggnadsarbetare.
Här sitter Airi i vårt vardagsrum med sina bröder Terho och Lasse i soffan, Solveig och Sonja i mitten, Helvi och Irja till höger.		 Morbröder på b esök
.  
Barnkalas i köket på Sonjas födelsedag. Riitta från andra sidan vägen blev en så kär lekkamrat att hennes pappa Olavi, krigsinvalid, byggde en spång över vägdiket för att underlätta kommunikationen mellan oss grannar. Trafiken längs vår dammiga grusväg var minimal och sikten god; ännu fanns det inga skymmande häckar, inte ens träd på den mark som för bara några år sedan varit en sumpig äng. Dricksvatten hade vi från egen brunn och en hydrofor pumpade upp det till huset. Vattentoa hade vi också, men bara för sparsam användning. Avloppsvattnet hämtades med tankbil varannan vecka. Barnkalas på Degerö
.  

Ja, så här ödsligt var det första maj 1963.
Riitta bodde i huset som skymtar längst till höger.
I vår övre våning bodde Maria, jämngammal med Riitta, men en riktigt bra lekkamrat blev hon inte.
Vi skaffade en trädgårdsplan från Paul Olssons men vi följden den inte: Den rekommenderade ca 400 rosor av olika slag och nästan ingenting annat. Airi ritade ihop ett motförslag som var mycket billigare och säkert också bättre. Det började hon förverkliga. Jag ägnade sommaren åt att skyffla ca 200 billaster fyllnadsjord som jag fick nästan gratis.

Sonja, Solveig och Simcan
.  

Bruket att gå med studentmössa hela sommaren hade upphört bara ett par år tidigare. Men på första maj var det en självklarhet. Vädret var härligt och hela familjen hade kollat läget inne i Helsingfors. Ballongerna var en stor upplevelse, speciellt för Sonja.
Båda flickorna fick pröva pappas studentmössa; Solveig klädde riktigt bra i den, men för Sonja var den ännu alldeles för stor.

 Valborg på Degerö
.  
Sonja var inte helt nöjd med sin lilla ballong men blev på betydligt bättre humör när Airi visade att den hade en bild på sig, medan Solveigs var bara rund och röd. - Solveig tycks inte bry sig - -. Valborg på Degerö
.  
Sonja med dalahäst Solveig med amaryllis
Redan stora flickan Sonja sover inte längre i babysängen. Nu gör den tjänst som blombord.
Här står Sonja i matrumsdelen av vardagsrummet.
Solveig sitter på fönsterbrädan i vårt vardagsrum.

Gå till åren i Saltsjöbaden

Gå till berättelsens första sida