Hösten kom fort och för oss nykomlingar föreföll den obeskrivligt vacker. Det jag inte kunde förstå var att av alla kollegor på Vår gård var det bara två som ägde båt: vår rektor och Olle Ht. Olle guidade mig i den stockholmska arkipelagen under några härliga höstsöndagar. Första gången gjorde jag, som var van vid öppen båt, bort mig genom att komma i gummistövlar och oljeställ.

Bilden är tagen från stranden nedanför Ackevillan. T.h. Mellangårdsholmen och i fonden Sumpholmen.

Det var riktiga vintrar på den tiden.

Här är vi ute på en snöröjd del av Neglingeviken, alldeles utanför idrottsplatsen. Solveig har redan "riktiga" skridskor. Sonja står ganska stadigt på sina nybörjarskor med dubbla skär.

Bilden är tagen senhösten 1964 uppe i Ackevillans torn. Det här var vad Solveig hade åstadkommit under sin första lekskoletermin i Saltis.

Tornet var en härlig tillflyktsort med möbler i storsvensk stil och fin utsikt över Saltsjöbaden med Solsidan i söder och Baggensfjärden med Gustavsberg i norr. Hit gjorde vi under vintern utfärder på picknick med saft och småbröd. Härifrån startade vi kurragömmalek i alla husets tre övriga våningar.

I Ackesalen hade vi vårt matsalsbord. I Ackesalen vistades vi. Här brukade jag stå och raka mig på morgnarna medan jag såg ut över Baggen. En vårmorgon såg jag två män med fiskeredskap på väg ut över den redan rätt ruttna isen. Just innan jag gav mig av hemifrån, ca 08.50, såg jag dem rätt långt ute springande på väg mot stranden. Vid lunchrasten kl 12 fanns det ingen is kvar på Baggen!

Husets alla rum var försedda med vackra kakelugnar. Den som stod i Ackesalen hade väldiga mått och var som allra vackrast då morgonsolen lyste på den.

Pappa läs!

I Ackesalens nordvästra hörn stod min sköna latmansstol och därinvid blombordet som hade varit Sonjas babysäng. Här läste vi ganska många sagor tillsammans.

Under terminerna slutade min arbetsvecka vid lunchdags på lördagarna och började på söndagskvällarna vid middagstid. Det lediga veckoslutet var kort men vi utnyttjade det intensivt. På den tiden var det nästan omöjligt för en småbarnsfamilj att restaurangäta utanför Helsingfors. . .

.

I Sverige fann vi massor med möjligheter. Barnmatsedel var en välkommen nyhet för oss. Många restauranger hade också särskilda aktivitetsrum för småbarn så att föräldrarna kunde äta färdigt i lugn och ro.

Bilden är från Uppsala med domkyrkan i fonden. Naturligtvis besökte vi kyrkan och naturligtvis skulle vi upp alla fyra i tornet och naturligtvis glömde pappa kameran där uppe, så han fick gå upp en gång extra. Sonja erbjöd sig att följa med upp(!), men pappa trodde inte hon skulle orka (det trodde han inte första gången heller), så han valde att gå ensam.

Hösten 1965 står vi utanför Skokloster. Hela familjen uppskattade besöket i slottet.

Veteranbilsmuseet behövde vi inte besöka. Bilarna var ute och visade upp sig för oss.