Semester på sommarstugan, del I

Semester på sommarstugan (del 1)

Den här sommaren var det nordisk lärarkonferens på Jollas (min förra arbetsplats) och jag var med som både värd och deltagare. Vid sidan om passade jag på att inhandla en begagnad mahognybåt 5,7*2,2 m med 50 hkr Mercury utombordsmotor och två fasta bensintankar à 40 liter. Airi kom till Helsingfors med Solveig och Sonja och morbror Lasse kom från Kuusankoski. I Brunnsparken bunkrade vi bensin och startade västerut. Rutten var inte obekant. Jag hade gått den två gånger tidigare, en gång i dagsljus och en gång i nattmörker med den lilla öppna båten tillsammans med min lumparkompis Hasse. Väster om Porkala udde övernattade vi. Solveig och Sonja under fördäck, Airi och jag på höger och vänster kojplats, Lasse på akterbänken. Följande kväll grillade vi korv på sommarstugan.
	.
Lasse tog tåget hem och vi njöt av helsköna dagar. Vi brukade ta båten över till Hangö udde: Syndalen, en fortsättning på Lojo ås som är en fortsättning på Salpausselkä (=Stängselåsen). Stranden är så långgrund att vi måste staka oss fram de sista 50 meterna. Den ligger i lä för de förhärskande sydvästliga vindarna, vilket gör vattnet varmt och gör det möjligt att också komma därifrån med motorbåt. Här hjälper Sonja sin mamma att ta bilden.
	.
Vinterkriget 1939-40 slutade med att Sovjetunionen arrenderade Hangö udde. Just här byggde ryssarna en pir 100 m ut till djupt vatten. Konstruktionen var nedslagna pålar till höger och vänster, mellanrummet fyllt med sand. Sommaren 1950 var jag här på militärmanöver. Då stod de flesta pålarna kvar, sanden hade havet spritt ut igen. Nu, 1966, fanns inte ens pålarna kvar längre. Men inåt land fanns korsur i sista stadiet av förruttnelse, tankshinder, löpgravar och åtminstone tre krigargravar, bara markerade med en sandkulle och en käpp med en röd stjärna. Men stranden var storartad kilometerlång och nästan alltid alldeles folktom.
	.
Turre, t.h. på bilden, bodde på holmen intill vår med mor, fru och dotter Linnea. Härifrån hämtade vi varje morgon härlig spenvarm mjölk. Det brukade gå bra att vada över sundet som skilde öarna åt. Höbärgningen brukade vi hjälpa till med.
	.
Det var ett igelkottsbo vi hade hittat. De små liven hade inga ögon ännu, men hur taggarna skulle användas, det visste de redan.
	.
Högsommarvädret bara fortsatte.Vi tog god tid på oss för hemresan och rundade bl.a. Kimitoön. Här har vi valt natthamn i den åländska skärgården. Medan vi åt vår middag så som vi brukade i båten, såg vi en orm på stranden ge sig av ner i vattnet och börja simma ut mot vår båt. Nästan ända framme, dök den, kom upp på andra sidan och slingrade sig i land på den motsatta stranden. Följande morgon gav vi oss av, Solveig och Sonja i stövlar, jag barfota, längs en stig till en gård som vi dagen innan hade skymtat
	.
från vår båt. Vi blev väl mottagna och fick vår mjölkflaska fylld. Det var så idylliskt så vi stannade kvar en god stund. Precis i mitten på fotot sitter systrarna. På återvägen stod solen redan högt på himlen och det prasslade och väste i varenda buske och snår. Det föreföll att vara alldeles fullt av stora feta ljusgrå huggormar. Jag bröt mig en kvist, gav mjölkflaskan åt Solveig, tog Sonja på axlarna och började slå på gräset framför mig för varje steg jag tog. Inte retirerade ormarna mycket, men tillräckligt ändå för att låta oss passera.

forts. till "Andra vintern i Saltis"

Tillbaka till första sidan