Semester i Spanien

Här är vår resrutt: - Vi åkte från Saltis till Göteborg - Vi tog TorLine till Amsterdam - Vi åkte söderut genom BeNeLux - och vidare genom östra Frankrike - till Barcelona i Spanien - tvärsöver näset till San Sebastian - norrut längs Biscayabukten - och rakaste vägen upp till Amsterdam igen.
	.
I Frankrike, nära Lyon: Pottery. Fajans så långt ögat nådde. Så såg det ut från bilen i alla fall.
	.
Ett stycke norr om Barcelona var en schweitzisk Gründer i farten. Vi som var vana med italienska och jugoslaviska campingplatser i ökenliknande landskap föll direkt för Camping Pola. Det oranga tältet är vårt. Jag gick på en rekognoceringstur uppåt sluttningen och såg vackra bungalows i alla stadier mellan redan bebodda och knappt påbörjade. Såg ut att vara gediget byggda och alltför tätt låg de inte heller. Service fanns det också. T.om. egen läkarmottagning. <Här skulle man kanske köpa in sig!>
	.
Badstranden vid Tossa de Mar var ju inte så stor men den var ren och välskött och svallvågorna rullade in så fint. De var visserligen lite för stora för Sonja, men hon växer ju till sig. Solveig och pappa stortrivdes i vattnet medan mamma ägnade sig åt solbad och Sonja åt byggnadsverksamhet i sanden. Det var en helhärlig dag.
	.
Natten belv inte så härlig. Flickorna började klaga över ont i magen och gjorde det allt mera högljutt och demonstrativt. När solen gick upp, stod jag utanför läkarmottagningen, men den var förstås stängd. När den öppnade, var jag där med båda flickorna i bilen. "Matförgiftning" menade farbror doktorn och den dagen gick åt för döttrarna att ta igen sig. Jag tog mig en närmare titt på det kristallklara badvattnet och fann gott om exkrementer guppande omkring där.
	.
Solveig ville gå på tjurfäktning. Pappa tyckte att det kunde väl höra till allmänbildning. Mamma var ointresserad och Sonja ansågs för liten ännu. San Felieu de Guixhols hette orten.
	.
Sex tjurar fick ställa upp och det gick lika illa för dem alla sex.
	.
Sex gånger gick en mycket gravallvarlig man runt hela arenan medan sanden jämnades till. Solveigs kommentar: Jag tycker än idag att det var hemskt. Jag är säker på att jag inte förstod vad det var när jag bad om att få gå dit. Jag vet inte hur jag betedde mig medan jag var där, men mina minnesbilder är fortfarande klarare än nästan något annat från den semesterresan. Jag kommer speciellt ihåg en stackars tjur som lyckades hoppa över skranket ut ur arenan. Han fick inte riktigt plats på tvären mellan väggen in mot arenan och väggen mot åskådarna. När han hoppade över klämdes hans mule mot åhörarskranket och ett stort blött streck målades på väggen när han föll ner till marken. Sedan började han rusa för att komma ut, men någon stängde till en grind och öppnade en annan och den enda vägen för tjuren var tillbaka in i arenan. Det var en sorglig och motbjudande tillställning.

Tack och hej!
Visst skall det bli en fortsättning.
Men det kommer att dröja.
Tillbaka till första sidan