Vid juletid tar hon sina första steg och är glatt
överraskad själv.
Den första julen i Solveigs liv blev fylld av glada överraskningar.
I ett av de första paketen hittade hon MOLLA MAJAN som följde henne
i många år.
Vid juletid tar hon sina första steg och är glatt
överraskad själv.
Den första julen i Solveigs liv blev fylld av glada överraskningar.
I ett av de första paketen hittade hon MOLLA MAJAN som följde henne
i många år.
Att sitta i mammas famn och och bli fotograferad av pappa . . . Att sitta
på pappas axlar och bli fotograferad av mamma . . .
Här ägnar Solveig sig åt att undersöka innehållet i mammas necessär. Visst vet hon att det inte är riktigt tillåtet!
Huset var byggt enligt principen "Karolinsk delning": Genom entrén
kom man in i en stor hall med ursprungligen en dörr på varje vägg.
Antagligen i samband med flyttningen från Terijoki hade ett utrymme
mot ytterväggen avskilts för WC och garderober. Där fanns förstås
ingen eldstad, varför det vintertid var ganska kallt att sitta på
toan.
- Dörren rakt fram från hallen ledde till salongen som var kvadratisk med en dörr på varje vägg.
- - Dörren rakt fram från salongen ledde till en stor balkong, dörren t.v. till matsalen (= min mors rum), dörren t.h. till Airis, Solveigs och mitt rum.
- Dörren t.v. från hallen ledde till domestikrummet (= duschrummet) och vidare till köket som hade en dörr ut rakt fram och en dörr t.h. till serveringsrummet och vidare till matsalen.
- Dörren t.h. från hallen ledde till ett sovrum (som våra två kvinnliga underhyresgäster disponerade) och vidare genom en dörr t.v. till ett annat sovrum (= Airis, Solveigs och mitt rum).
Det gick alltså utmärkt att trava runt i lägenheten på
fyra sätt.
De båda sovrummen och matsalen var kvadratiska och lika stora. Köket
var också kvadratiskt och det plus domestikrum och serveringsrum lika
stort som matsalen. Rumsindelningen på övre plan var exakt densamma.
Domestikrummet
som blev duschrum samma dag hon föddes . . .
Så här gick tvagningen till . . .
Någon kommer in utan att knacka först . . .
Vad nu då?
Så här glad blev hon
när hon kände igen pappa bakom kameran.
Det
blev vår igen . . . den första som Solveig upplevde medvetet. Snö
visste hon vad det var, den var inte farlig. Men maskrosor? Säkrast att
vara försiktig.
Sista bilden i den här serien är inte från Haga. När
den här bilden togs, var vårt terijokihus redan rivet och ett höghus
på väg upp. Vi bodde på Drumsö och jag skulle byta arbetsplats
från SOK i city till SOK:s internatskola på Jollas.
Här har Airi och Solveig kommit
för att bekanta sig med min blivande arbetsplats.
Gå till Solveig och Sonja på Drumsö
Gå till berättelsens första sida